KLINISK ANVÄNDNING AV FENO VID ASTMA

Tolkning av utandad NO vid astma

En enklare metod har föreslagits i American Thoracic Society Clinical Practice Guideline för tolkning av FeNO:

• Ett FeNO mindre än 25 ppb hos vuxna och mindre än 20 ppb hos barn yngre än 12 år innebär avsaknad av eosinofil luftvägsinflammation.
• Ett FeNO större än 50 ppb hos vuxna eller större än 35 ppb hos barn tyder på eosinofil luftvägsinflammation.
• Värden för FeNO3 mellan 25 och 50 ppb hos vuxna (20 till 35 ppb hos barn) bör tolkas med försiktighet med hänvisning till den kliniska situationen.
• En stigande FeNO med en förändring på mer än 20 procent och mer än 25 ppb (20 ppb hos barn) från en tidigare stabil nivå tyder på ökande eosinofil luftvägsinflammation, men det finns stora skillnader mellan individer.
• En minskning av FeNO större än 20 procent för värden över 50 ppb eller mer än 10 ppb för värden mindre än 50 ppb kan vara kliniskt viktig.

Diagnos och karakterisering av astma

Global Initiative for Asthma avråder från användning av FeNO för diagnos av astma, eftersom det kanske inte är förhöjt vid icke-osinofil astma och kan vara förhöjt vid andra sjukdomar än astma, såsom eosinofil bronkit eller allergisk rinit.

Som en guide till terapi

Internationella riktlinjer föreslår att man använder FeNO-nivåer, utöver andra bedömningar (t.ex. klinisk vård, frågeformulär) för att vägleda initiering och justering av astmakontrollerande behandling.

Användning i klinisk forskning

Utandad kväveoxid spelar en viktig roll i klinisk forskning och kommer sannolikt att bidra till att utöka vår förståelse av astma, såsom de faktorer som är ansvariga för astmaexacerbationer och verkningsställen och verkningsmekanismer för läkemedel mot astma.

ANVÄNDNING VID ANDRA LUFTNINGSSJUKDOMAR

Bronkiektasi och cystisk fibros

Barn med cystisk fibros (CF) har lägre FeNO-nivåer än lämpligt matchade kontroller. Däremot fann en studie att patienter med icke-CF-bronkiektasi hade förhöjda nivåer av FeNO, och dessa nivåer korrelerade med graden av abnormalitet som syntes på datortomografi av bröstkorgen.

Interstitiell lungsjukdom och sarkoidos

I en studie av patienter med sklerodermi noterades en högre utandad NO hos patienter med interstitiell lungsjukdom (ILD) jämfört med de utan ILD, medan motsatsen observerades i en annan studie. I en studie av 52 patienter med sarkoidos var medelvärdet av FeNO 6,8 ppb, vilket är betydligt lägre än gränsvärdet på 25 ppb som används för att beteckna astmainflammation.

Kronisk obstruktiv lungsjukdom

FE_NONivåerna är minimalt förhöjda vid stabil KOL, men kan öka med svårare sjukdom och under exacerbationer. Nuvarande rökare har cirka 70 procent lägre nivåer av FeNO. Hos patienter med KOL kan FeNO-nivåer vara användbara för att fastställa förekomsten av reversibel luftvägsobstruktion och bestämma glukokortikoidrespons, även om detta inte har utvärderats i stora randomiserade studier.

Hostvariant astma

FENO har måttlig diagnostisk träffsäkerhet när det gäller att förutsäga diagnosen hostvariantastma (CVA) hos patienter med kronisk hosta. I en systematisk granskning av 13 studier (2019 patienter) var det optimala gränsvärdet för FENO 30 till 40 ppb (även om lägre värden noterades i två studier), och den sammanfattande arean under kurvan var 0,87 (95 % KI, 0,83–0,89). Specificiteten var högre och mer konsekvent än sensitiviteten.

Icke-astmatisk eosinofil bronkit

Hos patienter med icke-astmatisk eosinofil bronkit (NAEB) är sputum-eosinofiler och FENO förhöjda i ett intervall som liknar patienter med astma. I en systematisk granskning av fyra studier (390 patienter) på patienter med kronisk hosta på grund av NAEB var optimala FENO-gränsvärden 22,5 till 31,7 ppb. Den uppskattade sensitiviteten var 0,72 (95 % KI 0,62–0,80) och den uppskattade specificiteten var 0,83 (95 % KI 0,73–0,90). FENO är således mer användbart för att bekräfta NAEB än för att utesluta det.

Övre luftvägsinfektioner

I en studie av patienter utan underliggande lungsjukdom resulterade virala övre luftvägsinfektioner i ökad FENO.

Pulmonell hypertoni

NO är välkänt som en patofysiologisk mediator vid pulmonell arteriell hypertension (PAH). Förutom vasodilatation reglerar NO endotelcellsproliferation och angiogenes, och upprätthåller den allmänna kärlhälsan. Intressant nog har patienter med PAH låga FENO-värden.

FENO verkar också ha en prognostisk betydelse, med förbättrad överlevnad hos patienter som har en förhöjd FENO-nivå med behandling (kalciumkanalblockerare, epoprostenol, treprostinil) jämfört med dem som inte har det. Således tyder de låga FENO-nivåerna hos patienter med PAH och förbättringen med effektiva behandlingar på att det kan vara en lovande biomarkör för denna sjukdom.

Primär ciliär dysfunktion

Nasal NO är mycket låg eller saknas hos patienter med primär ciliär dysfunktion (PCD). Användning av nasal NO för att screena för PCD hos patienter med klinisk misstanke om PCD diskuteras separat.

Andra villkor

Förutom pulmonell hypertension inkluderar andra tillstånd som är förknippade med låga FENO-nivåer hypotermi och bronkopulmonell dysplasi, samt användning av alkohol, tobak, koffein och andra droger.